コロナ以降初のライブ鑑賞―ミシェル・カミロのソロピアノ公演!

日本語

コロナの世界的大流行以降に初めて足を運んだライブは、ミシェル・カミロのブルーノート東京での公演でした。彼はドミニカ共和国出身のピアニストで、その超人的な技巧と、ジャズからラテン音楽、さらにはクラシック音楽にまで及ぶ音楽的多様性で全世界を魅了し続けています。

幸運なことに僕は一列目に陣取り、彼の情熱的な演奏を至近距離で堪能しました。

不思議な力を持った彼の指がスタインウェイのピアノの鍵盤を優美に叩くと、驚くほど表情豊かなサウンドが紡ぎ出されて僕の体の中で共鳴しました。

生きていることに感謝する気持ちが心の底から湧き上がりました。

コロナ以前と違って、大声で会話をしたり、大きな歓声を上げたり、出演者に手を差し出したり、ハイタッチをしたりすることは禁止されていました。

会場の座席の間隔がかなり広く取られていて、四人掛けのテーブルで相席になったのが、僕の斜め前に座っていた女性だけだったのには驚きました。

チケット代が高かったのも無理はありません。

万物は変化し、変化しない物は何もないということを理解していても、知り合いの従業員の人たちが退職されたことを知らされた際には、人間関係の儚さに思いを巡らさざるを得ませんでした。

公演終了後にカミロさんがお店から出てきたところを捕まえて、彼の68歳の誕生日のお祝いとしてちょっとしたプレゼントを渡して、少しばかりお話しさせてもらいました。

でも激しい雨が降っていましたし、カミロさんも急いでいた様子だったので、サインや記念撮影をお願いするのは諦めました。

©ondoku3.com

英語 (English)

The first concert I attended since the outbreak of the Covid-19 pandemic was given at Blue Note Tokyo by Michel Camilo, a Dominican pianist who continues to captivate the whole world with his superhuman skills and his musical diversity ranging from jazz to latin music and even classical music.

Luckily, I was seated in the first row and witnessed his passionate performance up close.

His magic fingers gracefully struck the keys of the Steinway piano, and produced an amazingly expressive sound that resonated within me.

I felt truly grateful to be alive.

Unlike the years preceding the pandemic, it was forbidden to talk loudly, let out a loud cheer, hold out a hand to the artist, or high-five him.

To my surprise, the seats in the venue were spaced widely apart from one another, and I shared a table for four persons only with a woman who sat diagonally across from me.

No wonder I had to buy an expensive ticket.

Although I understand that everything changes and nothing stays the same, I couldn’t help ruminating about the ephemerality of human relationships when I was informed that some employees I was acquainted with had resigned.

When Mr Camilo came out from the club after the show, I handed him a little gift to celebrate his 68th birthday, and we had a small talk.

However, since it was raining heavily and he seemed to be in a hurry, I gave up the idea of asking him for an autograph or a private photo shoot.

©ondoku3.com

ドイツ語(Deutsch)

Das erste Konzert, das ich seit dem Ausbruch der Covid-19-Pandemie besuchte, wurde im Blue Note Tokyo von Michel Camilo gegeben, einem dominikanischen Pianisten, der weiterhin mit seinen übermenschlichen Fähigkeiten und seiner musikalischen Vielfalt, die von Jazz über lateinamerikanische Musik bis hin zu klassischer Musik reicht, die ganze Welt fasziniert.

Zum Glück saß ich in der ersten Reihe und konnte sein leidenschaftliches Spiel hautnah miterleben.

Seine magischen Finger schlugen anmutig auf die Tasten des Steinway-Klaviers und erzeugten einen erstaunlich ausdrucksstarken Klang, der in mir nachhallte.

Ich war wirklich dankbar, am Leben zu sein.

Im Gegensatz zu den Jahren vor der Pandemie war es verboten, laut zu sprechen, laut zu jubeln, dem Künstler die Hand zu reichen oder ihn abzuklatschen.

Zu meiner Überraschung waren die Sitzplätze in der Halle weit voneinander entfernt, und ich teilte einen Tisch für vier Personen nur mit einer Frau, die mir schräg gegenüber saß.

Kein Wunder, dass ich ein teures Ticket kaufen musste.

Obwohl ich verstehe, dass sich alles ändert und nichts bleibt, wie es ist, konnte ich nicht umhin, über die Vergänglichkeit menschlicher Beziehungen nachzudenken, als ich erfuhr, dass einige mir bekannte Angestellte gekündigt hatten.

Als Herr Camilo nach der Show aus dem Club kam, überreichte ich ihm ein kleines Geschenk zu seinem 68. Geburtstag, und wir unterhielten uns ein bisschen.

Da es jedoch stark regnete und er es eilig zu haben schien, gab ich die Idee auf, ihn um ein Autogramm oder ein privates Fotoshooting zu bitten.

©ondoku3.com

フランス語(Français)

Le premier concert auquel j’ai assisté depuis le déclenchement de la pandémie de Covid-19 a été donné au Blue Note Tokyo par Michel Camilo, un pianiste dominicain qui continue de captiver le monde entier avec ses capacités surhumaines et sa diversité musicale allant du jazz à la musique latine et même à la musique classique.

Heureusement, j’étais assis au premier rang et j’ai été témoin de près de son interprétation passionnée.

Ses doigts magiques ont frappé avec grâce les touches du piano Steinway et ont produit un son incroyablement expressif qui résonnait en moi.

Je me suis senti vraiment reconnaissant d’être en vie.

Contrairement aux années qui ont précédé la pandémie, il était interdit de parler fort, de crier fort, de tendre la main à l’artiste ou de lui donner un tape-m’en cinq.

À ma surprise, les sièges de la salle étaient largement espacés les uns des autres et j’ai partagé une table pour quatre personnes seulement avec une femme assise en diagonale en face de moi.

Pas étonnant que j’aie dû acheter un billet cher.

Bien que je comprenne que tout change et que rien ne reste pareil, je n’ai pas pu m’empêcher de ruminer l’éphémère des relations humaines quand j’ai appris que certains employés que je connaissais avaient démissionné.

Lorsque Monsieur Camilo est sorti du club après le spectacle, je lui ai donné un petit cadeau pour fêter son 68ème anniversaire, et nous avons eu une petite conversation.

Cependant, comme il pleuvait beaucoup et il avait l’air d’être pressé, j’ai abandonné l’idée de lui demander un autographe ou une séance photo privée.

©ondoku3.com

スペイン語 (Español)

El primer concierto al que asistí desde el estallido de la pandemia de Covid-19 fue dado en el Blue Note Tokio por Michel Camilo, un pianista dominicano que sigue cautivando al mundo entero con sus habilidades sobrehumanas y su diversidad musical que va desde el jazz hasta la música latina e incluso la música clásica.

Afortunadamente, yo estaba sentado en la primera fila y fui testigo de cerca de su apasionada interpretación.

Sus dedos mágicos golpearon con gracia las teclas del piano Steinway y produjeron un sonido increíblemente expresivo que resonaba dentro de mí.

Me sentí realmente agradecido de estar vivo.

A diferencia de los años anteriores a la pandemia, estaba prohibido hablar en voz alta, gritar en voz alta, alargar la mano hacia el artista, o chocar los cinco con él.

Para mi sorpresa, los asientos de la sala estaban muy separados unos de otros y compartí una mesa para cuatro personas solamente con una mujer sentada en diagonal frente a mí.

No es de extrañar que tuviera que comprar una entrada cara.

Si bien entiendo que todo cambia y nada permanece igual, no pude evitar reflexionar sobre lo efímero de las relaciones humanas cuando supe que algunos empleados que conocía habían renunciado.

Cuando el señor Camilo salió del club después del espectáculo, le di un pequeño regalo para celebrar su 68 cumpleaños y tuvimos una pequeña charla.

Sin embargo, como estaba lloviendo fuertemente y parecía que tenía prisa, renuncié a la idea de pedirle un autógrafo o una sesión de fotos privada.

©ondoku3.com

イタリア語(Italiano)

Il primo concerto a cui ho assistito dallo scoppio della pandemia di Covid-19 è stato dato al Blue Note Tokyo da Michel Camilo, un pianista dominicano che continua ad affascinare il mondo intero con le sue abilità sovrumane e la sua diversità musicale che spazia dal jazz alla musica latina e persino alla musica classica.

Fortunatamente, ero seduto in prima fila e ho assistito da vicino alla sua appassionata esibizione.

Le sue dita magiche hanno colpito con grazia i tasti del pianoforte Steinway e hanno prodotto un suono incredibilmente espressivo che risuonava dentro di me.

Mi sono sentito davvero grato di essere vivo.

A differenza degli anni precedenti alla pandemia, era vietato parlare ad alta voce, gridare ad alta voce, tendere la mano all’artista o battere il cinque con lui.

Con mia sorpresa, i posti nella sede erano distanti l’uno dall’altro e ho condiviso un tavolo per quattro persone solo con una donna seduta in diagonale davanti a me.

Non c’è da stupirsi che io abbia dovuto comprare un biglietto costoso.

Anche se capisco che tutto cambia e niente rimane lo stesso, non ho potuto fare a meno di rimuginare sulla caducità delle relazioni umane quando ho saputo che alcuni dipendenti che conoscevo si erano licenziati.

Quando il signor Camilo ha lasciato il club dopo lo spettacolo, gli ho fatto un regalino per festeggiare il suo 68esimo compleanno e abbiamo fatto due chiacchiere.

Tuttavia, dato che pioveva molto e sembrava che avesse fretta, ho rinunciato all’idea di chiedergli un autografo o un servizio fotografico privato.

©ondoku3.com

ポルトガル語(Português)

O primeiro concerto a que assisti desde o início da pandemia de Covid-19 foi dado no Blue Note de Tóquio por Michel Camilo, um pianista dominicano que continua a cativar o mundo inteiro com suas habilidades sobre-humanas e sua diversidade musical que vai do jazz à música latina e até à música clássica.

Por sorte, eu estava sentado na primeira fila e testemunhei de perto sua execução apaixonada.

Seus dedos mágicos bateram graciosamente nas teclas do piano Steinway e produziram um som incrivelmente expressivo que ressoava em mim.

Eu me senti muito grato por estar vivo.

Ao contrário dos anos anteriores à pandemia, era proibido falar alto, gritar alto, estender a mão para o artista ou dar-lhe um high five.

Para minha surpresa, os assentos na sala estavam bem espaçados uns dos outros e eu compartilhei uma mesa para quatro pessoas apenas com uma mulher sentada na diagonal à minha frente.

Não é à toa que tive que comprar um bilhete caro.

Embora eu entenda que tudo muda e nada permanece igual, não pude deixar de refletir sobre a transitoriedade das relações humanas quando soube que alguns funcionários que eu conhecia haviam se demitido.

Quando o senhor Camilo deixou o clube depois do show, dei-lhe um presentinho para comemorar seu aniversário de 68 anos e batemos um papo.

No entanto, como estava chovendo muito e ele parecia estar com pressa, desisti da ideia de pedir-lhe um autógrafo ou uma sessão de fotos privada.

©ondoku3.com

ロシア語 (Русский Язык)

Первый концерт, который я посетил после вспышки пандемии Covid-19, был дан в клубе Блю Ноут Токио Мишелем Камило, доминиканским пианистом, который продолжает очаровывать весь мир своими сверхчеловеческими навыками и своим музыкальным разнообразием, начиная от джаза и заканчивая латиноамериканской музыкой и даже классической музыкой.

К счастью, я сидел в первом ряду и увидел вблизи его страстное исполнение.

Его волшебные пальцы грациозно ударяли по клавишам рояля Стэйнвей и производили невероятно выразительный звук, который резонировал у меня внутри.

Я был очень благодарен за то, что остался жив.

В отличие от лет до пандемии, было запрещено громко говорить, громко кричать, протянуть руку к артисту или давать ему пять.

К моему удивлению, кресла в зале были широко расставлены друг от друга, и я сидел за одним столом на четверых всего с одной женщиной, сидевшей по диагонали от меня.

Неудивительно, что мне пришлось купить дорогой билет.

Хотя я понимаю, что всё меняется и ничто не остаётся прежним, я не мог не размышлять о скоротечности человеческих отношений, когда узнал, что некоторые знакомые мне работники уволились.

Когда господин Камило покинул клуб после представления, я преподнёс ему небольшой подарок в честь его 68-летия, и мы немного поболтали.

Однако, поскольку шёл сильный дождь, и он выглядел так, будто торопился, я отказался от мысли попросить у него автограф или частную фотосессию.

©ondoku3.com

オランダ語(Nederlands)

Het eerste concert dat ik bijwoonde sinds het uitbreken van de Covid-19-pandemie werd gegeven in de Blue Note Tokyo door Michel Camilo, een Dominicaanse pianist die de hele wereld blijft boeien met zijn bovenmenselijke vaardigheden en zijn muzikale diversiteit, variërend van jazz tot latin muziek en zelfs tot klassiek muziek.

Gelukkig zat ik op de eerste rij en ik zag zijn gepassioneerde interpretatie van dichtbij.

Zijn magische vingers sloegen sierlijk op de toetsen van de Steinway-piano en produceerden een ongelooflijk expressief geluid dat in mij resoneerde.

Ik voelde me echt dankbaar dat ik nog leefde.

In tegenstelling tot de jaren voor de pandemie was het verboden om luid te spreken, luid te schreeuwen, de hand te reiken naar de artiest, of hem een high-five te geven.

Tot mijn verbazing stonden de stoelen in de kamer ver uit elkaar en ik deelde een tafel voor vier personen slechts met een vrouw die schuin tegenover me zat.

Geen wonder dat ik een duur kaartje moest kopen.

Hoewel ik begrijp dat alles verandert en niets hetzelfde blijft, kon ik het niet helpen om te piekeren over de vergankelijkheid van menselijke relaties toen ik hoorde dat sommige werknemers die ik kende ontslag hadden genomen.

Toen meneer Camilo na de show de club verliet, gaf ik hem een ​​klein cadeautje om zijn 68e verjaardag te vieren, en we hadden een praatje.

Omdat het echter zwaar regende en hij eruitzag alsof hij haast had, gaf ik het idee op om hem om een ​​handtekening of een privéfotoshoot te vragen.

©ondoku3.com

スウェーデン語(Svenska)

Den första konserten som jag såg efter utbrottet av Covid-19-pandemin gavs på Blue Note Tokyo av Michel Camilo, en dominikansk pianist som fortsätter att charma hela världen med sina övermänskliga färdigheter och sin musikaliska mångfald, allt från jazz till latinmusik och till och med klassisk musik.

Lyckligtvis satt jag på första raden och bevittnade hans passionerade spel på nära håll.

Hans magiska fingrar slog graciöst mot tangenterna på Steinway-pianot och producerade ett otroligt uttrycksfullt ljud som gav genklang hos mig.

Jag kände mig verkligen tacksam över att jag levde.

Till skillnad från åren före pandemin var det förbjudet att prata högt, skrika högt, sträcka ut handen till artisten eller ge honom en high five.

Till min förvåning var sätena i rummet vida åtskilda och jag delade ett bord för fyra personer bara med en kvinna som satt diagonalt mitt emot mig.

Inte konstigt att jag var tvungen att köpa en dyr biljett.

Även om jag förstår att allt förändras och ingenting förblir detsamma, kunde jag inte låta bli att idissla om förgänglighet av mänskliga relationer när jag fick veta att några anställda jag kände hade sagt upp sig.

När herr Camilo lämnade klubben efter showen gav jag honom en liten present för att fira hans 68-årsdag, och vi pratade lite.

Men eftersom det regnade kraftigt och han såg ut att ha bråttom, gav jag upp tanken på att be honom om en autograf eller en privat fotografering.

©ondoku3.com
           

よろしければシェアしてください!

無料ZOOM講座を不定期で開催しています。

多言語学習に興味をお持ちの方はお気軽にお問い合わせください。