世界中の言語を学べるネイティブ・セルフラーニングのご案内

スワコップムントにて

日本語

スワコップムントの通りは碁盤の目のように整備されていて、僕が学生時代を過ごした京都を思い起こさせてくれます。

この街は19世紀の終わりごろ、ドイツの植民地の港町としてゼロから計画的に作られました。そのため、迷子にならないようにまっすぐな道が縦と横にピシッと交差する形でデザインされたそうです。

街自体は小さく、歩いて数時間で回れる規模で、これといった観光名所もないので、滞在先のホテルで「イルカ&オットセイ・クルーズ」のツアーを申し込みました。

僕が乗り込んだカタマラン船には、人間に慣れたオットセイが、おやつのサバやイワシをもらうために自ら飛び乗ってきました。

目の前で見るオットセイは想像以上に大きく、独特の匂いがしました。

流暢なドイツ語を話すレゲエシンガー風のガイドさんが、船上のオットセイに手で直接魚をあげていました。

オットセイが僕の足元をのそのそ歩き回ったりして、迫力満点でした。

おねだり上手な大きなペリカンが飛来したり、ボートのすぐ横をイルカが並んで泳いだりする光景を目にして、ますますテンションが上がりました。

また、世界最古の砂漠である「ナミブ砂漠」の砂丘で、サンドボーディングにも挑戦しました。

スノーボード未経験の僕が果たしてできるのか、ちょっと心配でしたが、立った状態でバランスをとりながら砂の斜面を滑り降りるのは、思っていた以上に爽快でした。

滑る楽しさの反面、滑り終わったあとは、重いボードを持ってサラサラの砂丘を自力でハァハァ言いながら登り直すという、かなり過酷な筋トレが待っていましたが、これも楽しい旅の思い出です。

©ondoku3.com

英語 (English)

The streets of Swakopmund are laid out in a grid pattern, reminding me of Kyoto, where I spent my student days.

This town was planned and built from scratch towards the end of the 19th century as a German colonial port. As a result, it is said to have been designed with straight roads intersecting precisely at right angles, both vertically and horizontally, to prevent people from getting lost.

The town itself is small — you can explore it on foot in a few hours — and as there aren’t any particular tourist attractions, I booked a ‘Dolphin & Seal Cruise’ tour at my hotel.

On the catamaran I boarded, fur seals — accustomed to humans — jumped aboard of their own accord to be fed snacks of mackerel and sardines.

Up close, the fur seals were much larger than I’d imagined and had a distinctive odour.

A guide, who looked like a reggae singer and spoke fluent German, was feeding the fish directly by hand to the fur seals on board.

It was quite something to have the fur seals shuffling about right at my feet.

My excitement grew even more as I witnessed a large pelican that clearly knew how to beg for food flying in, and dolphins swimming side by side right alongside the boat.

I also had a go at sandboarding on the dunes of the Namib Desert, the world’s oldest desert.

As someone with no experience of snowboarding, I was a little worried about whether I’d be able to manage it, but gliding down the sandy slope whilst balancing on my feet was far more exhilarating than I’d imagined.

On the flip side, once I’d finished sliding, a rather gruelling workout awaited: I had to haul myself back up the soft sand dunes, panting, whilst carrying the heavy board. But this, too, is a fond memory of my trip.

©ondoku3.com

ドイツ語(Deutsch)

Die Straßen von Swakopmund sind in einem Raster angelegt, was mich an Kyoto erinnert, wo ich meine Studienzeit verbracht habe.

Diese Stadt wurde gegen Ende des 19. Jahrhunderts von Grund auf als deutscher Kolonialhafen geplant und erbaut. Daher soll sie mit geraden Straßen entworfen worden sein, die sich sowohl vertikal als auch horizontal exakt im rechten Winkel kreuzen, damit sich niemand verirrt.

Die Stadt selbst ist klein — man kann sie in wenigen Stunden zu Fuß erkunden — und da es keine besonderen Touristenattraktionen gibt, habe ich in meinem Hotel eine „Dolphin & Seal Cruise“-Tour gebucht.

Auf dem Katamaran, den ich bestieg, sprangen an Menschen gewöhnte Pelzrobben von selbst an Bord, um mit Makrelen und Sardinen gefüttert zu werden.

Aus der Nähe betrachtet waren die Pelzrobben viel größer, als ich mir vorgestellt hatte, und verströmten einen unverwechselbaren Geruch.

Ein Reiseleiter, der wie ein Reggae-Sänger aussah und fließend Deutsch sprach, fütterte die Pelzrobben an Bord direkt von Hand mit Fisch.

Es war schon etwas Besonderes, die Pelzrobben direkt zu meinen Füßen herumschlurfen zu sehen.

Meine Begeisterung wuchs noch mehr, als ich einen großen Pelikan beobachtete, der ganz offensichtlich wusste, wie man um Futter bettelt, und Delfine, die Seite an Seite direkt neben dem Boot schwammen.

Außerdem habe ich mich in den Dünen der Namib-Wüste, der ältesten Wüste der Welt, im Sandboarden versucht.

Da ich keinerlei Erfahrung mit Snowboarden hatte, war ich etwas besorgt, ob ich das wohl schaffen würde, aber den sandigen Hang hinunterzugleiten und dabei das Gleichgewicht auf den Füßen zu halten, war weitaus aufregender, als ich es mir vorgestellt hatte.

Andererseits erwartete mich nach dem Rutschen ein ziemlich anstrengendes Training: Ich musste mich keuchend mit dem schweren Board den weichen Sanddünen wieder hinaufquälen. Aber auch das ist eine schöne Erinnerung an meine Reise.

©ondoku3.com

フランス語(Français)

Les rues de Swakopmund sont disposées en damier, ce qui me rappelle Kyoto, où j’ai passé mes années d’étudiant.

Cette ville a été conçue et construite de toutes pièces vers la fin du XIXe siècle pour servir de port colonial allemand. On raconte d’ailleurs qu’elle a été dessinée avec des rues droites se croisant parfaitement à angle droit, tant verticalement qu’horizontalement, afin d’éviter que les gens ne se perdent.

La ville en elle-même est petite — on peut la parcourir à pied en quelques heures — et comme elle ne présente pas d’attractions touristiques particulières, j’ai réservé une excursion « Croisière aux dauphins et aux otaries » à mon hôtel.

Sur le catamaran sur lequel j’avais embarqué, des otaries à fourrure — habituées à la présence humaine — ont sauté à bord de leur propre chef pour se faire donner des morceaux de maquereau et de sardines.

De près, les otaries à fourrure étaient bien plus grandes que je ne l’avais imaginé et dégageaient une odeur caractéristique.

Un guide, qui ressemblait à un chanteur de reggae et parlait couramment l’allemand, donnait à manger aux otaries à fourrure à bord directement à la main.

C’était vraiment impressionnant de voir ces otaries se dandiner juste à mes pieds.

Mon enthousiasme n’a fait que grandir lorsque j’ai aperçu un grand pélican, qui savait manifestement qu’il fallait quémander de la nourriture, arriver en volant, ainsi que des dauphins nageant côte à côte juste à côté du bateau.

Je me suis également essayé au sandboard sur les dunes du désert du Namib, le plus ancien désert du monde.

N’ayant aucune expérience du snowboard, je craignais un peu de ne pas y arriver, mais glisser sur la pente de sable en gardant l’équilibre sur mes pieds s’est avéré bien plus grisant que je ne l’avais imaginé.

En revanche, une fois la descente terminée, une séance d’entraînement plutôt éprouvante m’attendait : j’ai dû me hisser à nouveau au sommet des dunes de sable mou, à bout de souffle, tout en portant la lourde planche. Mais cela aussi fait partie des bons souvenirs de mon voyage.

©ondoku3.com

スペイン語 (Español)

Las calles de Swakopmund están dispuestas en forma de cuadrícula, lo que me recuerda a Kioto, donde pasé mis años de estudiante.

Esta ciudad se planificó y construyó desde cero a finales del siglo XIX como puerto colonial alemán. Por ello, se dice que se diseñó con calles rectas que se cruzan exactamente en ángulo recto, tanto en vertical como en horizontal, para evitar que la gente se perdiera.

La ciudad en sí es pequeña — se puede recorrer a pie en unas pocas horas — y, como no hay atracciones turísticas destacadas, reservé una excursión llamada «Crucero de delfines y focas» en mi hotel.

En el catamarán en el que embarqué, las focas peleteras — acostumbradas a los humanos — saltaban a bordo por su propia voluntad para que les dieran de comer bocados de caballa y sardinas.

De cerca, las focas peleteras eran mucho más grandes de lo que había imaginado y desprendían un olor característico.

Un guía, que parecía un cantante de reggae y hablaba alemán con fluidez, les daba de comer directamente con la mano a las focas peleteras que estaban a bordo.

Fue toda una experiencia tener a las focas peleteras revolviéndose justo a mis pies.

Mi emoción creció aún más al ver llegar volando a un gran pelícano que, sin duda, sabía cómo pedir comida, y a los delfines nadando uno al lado del otro justo junto a la embarcación.

También probé a hacer sandboard en las dunas del desierto de Namib, el desierto más antiguo del mundo.

Como no tenía experiencia en snowboard, me preocupaba un poco si sería capaz de hacerlo, pero deslizarme por la pendiente de arena manteniendo el equilibrio fue mucho más emocionante de lo que había imaginado.

Por otro lado, una vez que terminé de deslizarme, me esperaba un ejercicio bastante agotador: tuve que arrastrarme de vuelta por las dunas de arena blanda, jadeando, mientras cargaba con la pesada tabla. Pero esto también es un bonito recuerdo de mi viaje.

©ondoku3.com

中国語(中文)

斯瓦科普蒙德的街道呈网格状布局,让我想起了我曾度过学生时代的京都。

这座城镇是19世纪末作为德国殖民地港口从零开始规划和建造的。因此,据说其设计采用了垂直和水平方向上均以精确直角相交的笔直道路,以防止人们迷路。

小镇本身很小——步行几小时就能逛完——而且由于没有特别的旅游景点,我在酒店预订了一次“海豚与海豹巡游”之旅。

在我乘坐的双体船上,那些早已习惯人类的毛皮海豹主动跳上船,等着吃鲭鱼和沙丁鱼作为零食。

近距离观察,这些毛皮海豹比我想象的要大得多,身上还散发着一种独特的气味。

一位长得像雷鬼歌手、德语流利的向导,正用手直接将鱼喂给船上的毛皮海豹。

毛皮海豹就在我脚边蹒跚而行,这场景着实令人难忘。

当我看到一只显然懂得讨食的大鹈鹕飞来,以及海豚在船边并排游动时,我的兴奋之情更是与日俱增。

我还尝试了在纳米布沙漠——世界上最古老的沙漠——的沙丘上玩沙板。

作为一个没有滑雪板经验的人,我原本有点担心自己能否驾驭,但双脚保持平衡、在沙坡上滑行下来的感觉,比我想象中要刺激得多。

不过,滑完之后,一场相当艰苦的锻炼正等着我:我不得不一边扛着沉重的滑板,一边气喘吁吁地爬回松软的沙丘顶上。但这同样也是我这次旅行中一段美好的回忆。

©ondoku3.com

韓国語(한국어)

스와코프문트의 거리는 격자 모양으로 뻗어 있어, 제가 학창 시절을 보냈던 교토가 떠오릅니다.

이 마을은 19세기 말 독일의 식민지 항구로 계획되어 처음부터 새로 지어졌습니다. 그 결과, 사람들이 길을 잃지 않도록 수직과 수평 방향 모두에서 직선 도로가 정확히 직각으로 교차하도록 설계되었다고 합니다.

마을 자체는 작아서 — 몇 시간이면 걸어서 둘러볼 수 있을 정도입니다 — 특별한 관광 명소도 없기 때문에, 저는 호텔에서 ‘돌고래 & 물개 크루즈’ 투어를 예약했습니다.

제가 탄 쌍동선 위에서는, 사람에게 익숙해진 털물개들이 스스로 배 위로 뛰어올라 고등어와 정어리 간식을 받아 먹었습니다.

가까이서 보니 털물개들은 제가 상상했던 것보다 훨씬 컸고, 특유의 냄새가 났습니다.

레게 가수처럼 생겼고 유창한 독일어를 구사하는 가이드가 배 위에 있는 털물개들에게 직접 손으로 생선을 먹여주고 있었습니다.

털물개들이 제 발밑에서 어슬렁거리는 모습은 정말 특별한 경험이었습니다.

음식을 구걸하는 법을 확실히 알고 있는 듯한 큰 펠리컨이 날아드는 모습과, 배 바로 옆에서 나란히 헤엄치는 돌고래들을 보며 제 흥분은 더욱 고조되었습니다.

또한 세계에서 가장 오래된 사막인 나미브 사막의 모래 언덕에서 샌드보딩도 체험해 보았습니다.

스노보드를 타본 적이 없는 저로서는 과연 해낼 수 있을지 조금 걱정되었지만, 발로 균형을 잡으며 모래 언덕을 미끄러져 내려가는 것은 상상했던 것보다 훨씬 더 짜릿한 경험이었습니다.

반면, 미끄러지기를 마친 뒤에는 꽤 고된 운동이 기다리고 있었습니다. 무거운 보드를 들고 숨을 헐떡이며 부드러운 모래 언덕을 다시 기어 올라가야 했습니다. 하지만 이 또한 제 여행의 소중한 추억 중 하나입니다.

©ondoku3.com

ノルウェー語 (Norsk)

Gatene i Swakopmund er anlagt i et rutenettmønster, noe som minner meg om Kyoto, der jeg tilbrakte studietiden min.

Denne byen ble planlagt og bygget fra grunnen av mot slutten av 1800-tallet som en tysk kolonihavn. Det sies derfor at den ble utformet med rette veier som krysser hverandre nøyaktig i rette vinkler, både vertikalt og horisontalt, for å hindre at folk skulle gå seg vill.

Selve byen er liten — man kan utforske den til fots på noen få timer — og siden det ikke finnes noen spesielle turistattraksjoner, bestilte jeg en «Dolphin & Seal Cruise»-tur på hotellet mitt.

På katamaranen jeg gikk om bord på, hoppet pelsseler — som er vant til mennesker — om bord av seg selv for å bli matet med makrell og sardiner.

På nært hold var pelsselene mye større enn jeg hadde forestilt meg, og de hadde en karakteristisk lukt.

En guide, som så ut som en reggaesanger og snakket flytende tysk, matet pelsselene om bord direkte med hånden.

Det var litt av en opplevelse å ha pelsselene som trasket rundt rett ved føttene mine.

Spenningen min økte enda mer da jeg så en stor pelikan som tydeligvis visste hvordan man tigger om mat, fly inn, og delfiner som svømte side om side rett ved siden av båten.

Jeg prøvde meg også på sandboarding i sanddynene i Namib-ørkenen, verdens eldste ørken.

Siden jeg ikke hadde noen erfaring med snowboarding, var jeg litt bekymret for om jeg ville klare det, men å gli nedover den sandete skråningen mens jeg balanserte på føttene, var langt mer spennende enn jeg hadde forestilt meg.

På den annen side ventet det meg en ganske slitsom treningsøkt etter at jeg var ferdig med å gli: Jeg måtte slepe meg opp de myke sanddynene igjen, andpusten, mens jeg bar det tunge brettet. Men også dette er et godt minne fra turen min.

©ondoku3.com

デンマーク語 (Dansk)

Gaderne i Swakopmund er anlagt i et gittermønster, hvilket minder mig om Kyoto, hvor jeg tilbragte min studietid.

Denne by blev planlagt og bygget fra bunden mod slutningen af det 19. århundrede som en tysk kolonihavn. Derfor siges det, at den er designet med lige veje, der krydser hinanden præcist vinkelret, både lodret og vandret, for at forhindre, at folk farer vild.

Selve byen er lille — man kan udforske den til fods på et par timer — og da der ikke er nogen særlige turistattraktioner, bookede jeg en »Dolphin & Seal Cruise«-tur på mit hotel.

På den katamaran, jeg gik om bord på, sprang pelssæler — der er vant til mennesker — af sig selv om bord for at blive fodret med makrel og sardiner.

På tæt hold var pelssælerne meget større, end jeg havde forestillet mig, og de havde en karakteristisk lugt.

En guide, der lignede en reggaesanger og talte flydende tysk, fodrede pelssælerne om bord direkte med hånden.

Det var noget af en oplevelse at have pelssælerne til at traske rundt lige ved mine fødder.

Min begejstring voksede endnu mere, da jeg så en stor pelikan, der tydeligvis vidste, hvordan man tigger om mad, flyve ind, og delfiner svømme side om side lige ved siden af båden.

Jeg prøvede også at stå på sandboard på klitterne i Namib-ørkenen, verdens ældste ørken.

Da jeg ikke havde nogen erfaring med snowboarding, var jeg lidt bekymret for, om jeg ville kunne klare det, men at glide ned ad den sandede skråning, mens jeg holdt balancen på fødderne, var langt mere spændende, end jeg havde forestillet mig.

På den anden side ventede der mig en temmelig udmattende træning, da jeg var færdig med at glide: Jeg måtte hive mig selv op ad de bløde sandklitter, forpustet, mens jeg bar det tunge bræt. Men også dette er et kærligt minde fra min rejse.

©ondoku3.com

フィンランド語 (Suomi)

Swakopmundin kadut on suunniteltu ruudukkomuotoon, mikä muistuttaa minua Kiotosta, jossa vietin opiskeluaikani.

Tämä kaupunki suunniteltiin ja rakennettiin alusta alkaen 1800-luvun lopulla saksalaiseksi siirtomaasatamaksi. Tämän vuoksi sen sanotaan olevan suunniteltu suorilla teillä, jotka leikkaavat toisensa tarkasti suorassa kulmassa sekä pysty- että vaakasuunnassa, jotta ihmiset eivät eksyisi.

Kaupunki itsessään on pieni — sen voi kiertää kävellen muutamassa tunnissa — ja koska siellä ei ole mitään erityisiä nähtävyyksiä, varasin hotellistani ”Dolphin & Seal Cruise” -risteilyn.

Katamaraanille, johon nousin, ihmisiin tottuneet turkishylkeet hyppäsivät oma-aloitteisesti kyytiin saadakseen syötäväksi makrillia ja sardiineja.

Läheltä katsottuna turkishylkeet olivat paljon suurempia kuin olin kuvitellut, ja niillä oli tunnusomainen haju.

Reggae-laulajalta näyttänyt opas, joka puhui sujuvaa saksaa, syötti kaloja suoraan käsin laivalla olleille turkishylkeille.

Oli melkoinen kokemus, kun turkishylkeet köpöttelivät aivan jalkojeni juuressa.

Innostukseni kasvoi entisestään, kun näin suuren pelikaanin, joka selvästi osasi kerjätä ruokaa, lentävän paikalle, sekä delfiinejä uimassa vierekkäin aivan veneen vieressä.

Kokeilin myös hiekkalaudailua Namibin aavikon dyyneillä, maailman vanhimmalla aavikolla.

Koska minulla ei ollut lainkaan kokemusta lumilautailusta, olin hieman huolissani siitä, pystyisinkö siihen, mutta liukuminen hiekkarinnettä alas tasapainoa pitäen oli paljon jännittävämpää kuin olin kuvitellut.

Toisaalta liu’un päätyttyä minua odotti melko uuvuttava treeni: jouduin raahaamaan itseni takaisin ylös pehmeille hiekkadyyneille, hengästyneenä ja raskasta lautaa kantaen. Mutta tämäkin on lämmin muisto matkastani.

©ondoku3.com

イタリア語(Italiano)

Le strade di Swakopmund seguono uno schema a griglia, che mi ricorda Kyoto, dove ho trascorso gli anni dell’università.

Questa città è stata progettata e costruita da zero verso la fine del XIX secolo come porto coloniale tedesco. Di conseguenza, si dice che sia stata progettata con strade rettilinee che si incrociano esattamente ad angolo retto, sia in verticale che in orizzontale, per evitare che le persone si perdessero.

La città in sé è piccola — si può esplorare a piedi in poche ore — e, dato che non ci sono particolari attrazioni turistiche, ho prenotato un tour “Dolphin & Seal Cruise” presso il mio hotel.

Sul catamarano su cui sono salito, le otarie — abituate alla presenza umana — sono saltate a bordo di loro spontanea volontà per essere nutrite con bocconcini di sgombro e sardine.

Da vicino, le otarie erano molto più grandi di quanto avessi immaginato e avevano un odore caratteristico.

Una guida, che sembrava un cantante reggae e parlava correntemente il tedesco, dava da mangiare il pesce direttamente con le mani alle otarie a bordo.

È stata un’esperienza davvero speciale vedere le otarie che si aggiravano proprio ai miei piedi.

Il mio entusiasmo è cresciuto ancora di più quando ho visto arrivare in volo un grande pellicano che sapeva chiaramente come mendicare del cibo, e i delfini che nuotavano fianco a fianco proprio accanto alla barca.

Ho anche provato a fare sandboarding sulle dune del deserto del Namib, il deserto più antico del mondo.

Non avendo alcuna esperienza con lo snowboard, ero un po’ preoccupato di non riuscire a cavarmela, ma scivolare giù per il pendio sabbioso mantenendo l’equilibrio sui piedi è stato molto più esaltante di quanto avessi immaginato.

D’altra parte, una volta terminata la discesa, mi aspettava un allenamento piuttosto estenuante: ho dovuto trascinarmi di nuovo su per le morbide dune di sabbia, ansimando, mentre trasportavo la pesante tavola. Ma anche questo è un bel ricordo del mio viaggio.

©ondoku3.com

ポルトガル語(Português)

As ruas de Swakopmund seguem um traçado em grade, o que me lembra Kyoto, onde passei meus anos de estudante.

Essa cidade foi planejada e construída do zero no final do século XIX como um porto colonial alemão. Por isso, dizem que foi projetada com ruas retas que se cruzam precisamente em ângulos retos, tanto na vertical quanto na horizontal, para evitar que as pessoas se percam.

A cidade em si é pequena — dá para explorá-la a pé em poucas horas — e, como não há atrações turísticas específicas, reservei um passeio chamado “Cruzeiro para ver golfinhos e focas” no meu hotel.

No catamarã em que embarquei, focas-de-pêlo — acostumadas com os humanos — pulavam a bordo por conta própria para serem alimentadas com pedaços de cavala e sardinha.

De perto, as focas-de-pêlo eram muito maiores do que eu imaginava e tinham um odor característico.

Um guia, que parecia um cantor de reggae e falava alemão fluentemente, estava alimentando as focas-de-pêlo diretamente com a mão a bordo.

Foi incrível ver as focas-de-pêlo se arrastando bem aos meus pés.

Minha empolgação aumentou ainda mais quando vi um grande pelicano, que claramente sabia como pedir comida, voando em nossa direção, e golfinhos nadando lado a lado bem ao lado do barco.

Também experimentei praticar sandboard nas dunas do Deserto do Namibe, o deserto mais antigo do mundo.

Como não tinha experiência com snowboard, fiquei um pouco preocupado se conseguiria me virar, mas deslizar pela encosta arenosa enquanto mantinha o equilíbrio foi muito mais emocionante do que eu imaginava.

Por outro lado, assim que terminei de deslizar, um treino bastante exaustivo me esperava: tive que me arrastar de volta para o topo das dunas de areia fofa, ofegante, carregando a pesada prancha. Mas isso também é uma lembrança querida da minha viagem.

©ondoku3.com

ロシア語 (Русский Язык)

Улицы Свакопмунда проложены по сетке, что напоминает мне Киото, где я провёл свои студенческие годы.

Этот город был спроектирован и построен с нуля в конце XIX века как немецкий колониальный порт. Говорят, что при его проектировании были предусмотрены прямые улицы, точно пересекающиеся под прямым углом как по вертикали, так и по горизонтали, чтобы люди не заблудились.

Сам город небольшой — его можно обойти пешком за несколько часов — и, поскольку здесь нет каких-то особых туристических достопримечательностей, я заказал в отеле экскурсию «Круиз с дельфинами и морскими котиками».

На катамаране, на который я сел, морские котики — привыкшие к людям — сами прыгали на борт, чтобы получить лакомства из скумбрии и сардин.

Вблизи морские котики оказались гораздо крупнее, чем я себе представлял, и от них исходил характерный запах.

Гид, который выглядел как регги-певец и свободно говорил по-немецки, кормил морских котиков на борту рыбой прямо из рук.

Это было незабываемо — видеть, как морские котики шуршат прямо у меня под ногами.

Мое волнение усилилось ещё больше, когда я увидел, как прилетел большой пеликан, явно знающий, как выпрашивать еду, а дельфины плавали бок о бок прямо рядом с лодкой.

Я также попробовал сэндбординг на дюнах пустыни Намиб — самой старой пустыни в мире.

Не имея опыта в сноубординге, я немного переживал, смогу ли я справиться, но скольжение по песчаному склону, удерживая равновесие на ногах, оказалось гораздо более захватывающим, чем я себе представлял.

С другой стороны, как только я закончил спуск, меня ждала довольно изнурительная тренировка: мне пришлось, задыхаясь, тащить себя обратно наверх по мягким песчаным дюнам, неся тяжёлую доску. Но и это тоже осталось приятным воспоминанием о моей поездке.

©ondoku3.com

オランダ語(Nederlands)

De straten van Swakopmund zijn in een rasterpatroon aangelegd, wat me doet denken aan Kyoto, waar ik mijn studententijd doorbracht.

Deze stad werd tegen het einde van de 19e eeuw vanaf nul ontworpen en gebouwd als Duitse koloniale havenstad. Naar verluidt is de stad daarom ontworpen met rechte wegen die zowel verticaal als horizontaal precies in rechte hoeken op elkaar aansluiten, om te voorkomen dat mensen verdwalen.

De stad zelf is klein — je kunt haar in een paar uur te voet verkennen — en aangezien er geen bijzondere toeristische attracties zijn, heb ik bij mijn hotel een ‘Dolphin & Seal Cruise’-tour geboekt.

Op de catamaran waar ik aan boord ging, sprongen pelsrobben — die aan mensen gewend zijn — uit eigen beweging aan boord om gevoerd te worden met makreel en sardines.

Van dichtbij waren de pelsrobben veel groter dan ik me had voorgesteld en hadden ze een kenmerkende geur.

Een gids, die eruitzag als een reggaezanger en vloeiend Duits sprak, voerde de pelsrobben aan boord rechtstreeks met de hand.

Het was een bijzondere ervaring om de pelsrobben vlak aan mijn voeten te zien rondschuifelen.

Mijn opwinding nam nog verder toe toen ik een grote pelikaan zag aanvliegen die duidelijk wist hoe hij om eten moest bedelen, en dolfijnen die vlak naast de boot zwommen.

Ik heb ook geprobeerd te sandboarden op de duinen van de Namib-woestijn, de oudste woestijn ter wereld.

Omdat ik geen ervaring had met snowboarden, maakte ik me een beetje zorgen of ik het wel zou kunnen, maar over de zandhelling glijden terwijl ik mijn evenwicht bewaarde, was veel opwindender dan ik me had voorgesteld.

Aan de andere kant wachtte me, toen ik eenmaal klaar was met glijden, een behoorlijk slopende work-out: ik moest mezelf hijgend weer de zachte zandduinen op slepen, terwijl ik het zware board droeg. Maar ook dit is een mooie herinnering aan mijn reis.

©ondoku3.com

スウェーデン語(Svenska)

Gatorna i Swakopmund är anlagda i ett rutnät, vilket påminner mig om Kyoto, där jag tillbringade mina studentår.

Denna stad planerades och byggdes från grunden i slutet av 1800-talet som en tysk kolonialhamn. Därför sägs den ha utformats med raka gator som korsar varandra exakt i rät vinkel, både vertikalt och horisontellt, för att förhindra att människor går vilse.

Staden i sig är liten — man kan utforska den till fots på några timmar — och eftersom det inte finns några särskilda turistattraktioner bokade jag en ”Dolphin & Seal Cruise”-tur på mitt hotell.

På den katamaran jag gick ombord på hoppade pälssälar — vana vid människor — ombord av egen vilja för att få snacks i form av makrill och sardiner.

På nära håll var pälssälarna mycket större än jag hade föreställt mig och hade en karakteristisk lukt.

En guide, som såg ut som en reggaesångare och talade flytande tyska, matade pälssälarna ombord direkt med handen.

Det var en riktig upplevelse att ha pälssälarna som hasade omkring alldeles vid mina fötter.

Min spänning ökade ännu mer när jag såg en stor pelikan som uppenbarligen visste hur man tigger om mat flyga in, och delfiner som simmade sida vid sida alldeles intill båten.

Jag provade också på sandboarding i sanddynerna i Namiböknen, världens äldsta öken.

Eftersom jag inte hade någon erfarenhet av snowboard var jag lite orolig för om jag skulle klara det, men att glida nerför den sandiga sluttningen medan jag balanserade på fötterna var mycket mer spännande än jag hade föreställt mig.

Å andra sidan väntade en ganska ansträngande träning när jag väl hade glidit ner: jag var tvungen att släpa mig uppför de mjuka sanddynerna, flämtande, samtidigt som jag bar den tunga brädan. Men även detta är ett fint minne från min resa.

©ondoku3.com

ポーランド語 (Polski)

Ulice Swakopmundu ułożone są w siatkę, co przypomina mi Kioto, gdzie spędziłem lata studenckie.

Miasto to zostało zaprojektowane i zbudowane od podstaw pod koniec XIX wieku jako niemiecki port kolonialny. Mówi się, że w związku z tym zaprojektowano je tak, by proste drogi przecinały się dokładnie pod kątem prostym, zarówno w pionie, jak i w poziomie, co miało zapobiegać gubieniu się ludzi.

Samo miasto jest niewielkie — można je zwiedzić pieszo w ciągu kilku godzin — a ponieważ nie ma tu żadnych szczególnych atrakcji turystycznych, zarezerwowałem w hotelu wycieczkę „Dolphin & Seal Cruise”.

Na katamaranie, na który wsiadłem, foki futerkowe — przyzwyczajone do ludzi — same wskakiwały na pokład, by otrzymać przekąski w postaci makreli i sardynek.

Z bliska foki futerkowe były znacznie większe, niż sobie wyobrażałem, i miały charakterystyczny zapach.

Przewodnik, który wyglądał jak piosenkarz reggae i mówił płynnie po niemiecku, karmił foki futerkowe na pokładzie rybami, podając je im bezpośrednio z ręki.

To było niezwykłe przeżycie, gdy foki futerkowe kręciły się tuż u moich stóp.

Moje podekscytowanie wzrosło jeszcze bardziej, gdy zobaczyłem przylatującego dużego pelikana, który najwyraźniej wiedział, jak wyżebrać jedzenie, oraz delfiny pływające ramię w ramię tuż obok łodzi.

Spróbowałem też sandboardingu na wydmach pustyni Namib, najstarszej pustyni świata.

Jako osoba bez doświadczenia w snowboardzie trochę się martwiłem, czy dam radę, ale zjeżdżanie po piaszczystym zboczu, utrzymując równowagę na nogach, było o wiele bardziej ekscytujące, niż sobie wyobrażałem.

Z drugiej strony, po zakończeniu zjazdu czekał mnie dość wyczerpujący trening: musiałem z trudem wspinać się z powrotem na miękkie wydmy, sapiąc i niosąc ciężką deskę. Ale to również jest miłe wspomnienie z mojej podróży.

©ondoku3.com

チェコ語 (Čeština)

Ulice ve Swakopmundu jsou uspořádány do mřížky, což mi připomíná Kjóto, kde jsem strávil svá studentská léta.

Toto město bylo na konci 19. století naplánováno a vybudováno zcela od základů jako německý koloniální přístav. Prý proto bylo navrženo s rovnými ulicemi, které se přesně protínají v pravých úhlech, a to jak ve svislém, tak ve vodorovném směru, aby se lidé neztratili.

Samotné město je malé — za pár hodin ho můžete projít pěšky — a protože zde nejsou žádné zvláštní turistické atrakce, zarezervoval jsem si v hotelu výlet „Dolphin & Seal Cruise”.

Na katamarán, na který jsem nastoupil, vyskakovali z vlastní vůle tuleni kožatí — zvyklí na lidi —, aby dostali k jídlu makrely a sardinky.

Zblízka byli tuleni kožatí mnohem větší, než jsem si představoval, a měli charakteristický zápach.

Průvodce, který vypadal jako reggae zpěvák a plynule mluvil německy, krmil tuleně rybami přímo z ruky.

Byl to opravdu zážitek, když se mi tuleni plazili přímo u nohou.

Moje nadšení ještě vzrostlo, když jsem zahlédl přilétávajícího velkého pelikána, který zjevně věděl, jak žebrat o jídlo, a delfíny plavající bok po boku těsně vedle lodi.

Také jsem si vyzkoušel sandboarding na dunách pouště Namib, nejstarší pouště na světě.

Jako někdo, kdo nemá žádné zkušenosti se snowboardem, jsem měl trochu obavy, jestli to zvládnu, ale klouzat po písčitém svahu a udržovat přitom rovnováhu na nohou bylo mnohem vzrušující, než jsem si představoval.

Na druhou stranu mě po skončení sjezdu čekalo poměrně vyčerpávající cvičení: musel jsem se s těžkým prknem v náruči a s těžkým dechem vyškrábat zpět nahoru po měkkých písečných dunách. Ale i to je pro mě krásná vzpomínka na tuto cestu.

©ondoku3.com

ルーマニア語 (Română)

Străzile din Swakopmund sunt dispuse într-un model în rețea, ceea ce îmi amintește de Kyoto, unde mi-am petrecut anii de studenție.

Acest oraș a fost proiectat și construit de la zero spre sfârșitul secolului al XIX-lea ca port colonial german. Prin urmare, se spune că a fost conceput cu străzi drepte care se intersectează exact în unghi drept, atât pe verticală, cât și pe orizontală, pentru a împiedica oamenii să se rătăcească.

Orașul în sine este mic — îl poți explora pe jos în câteva ore — și, întrucât nu există atracții turistice deosebite, am rezervat la hotel un tur intitulat „Croazieră cu delfini și foci”.

Pe catamaranul pe care m-am îmbarcat, focile cu blană — obișnuite cu oamenii — au sărit la bord de bunăvoie pentru a fi hrănite cu bucăți de macrou și sardine.

De aproape, focile cu blană erau mult mai mari decât îmi imaginam și aveau un miros distinctiv.

Un ghid, care arăta ca un cântăreț de reggae și vorbea fluent limba germană, hrănea focile cu blană de la bord direct din mână cu pește.

A fost o experiență deosebită să le văd pe focile cu blană mișcându-se chiar la picioarele mele.

Entuziasmul meu a crescut și mai mult când am văzut un pelican mare, care știa clar cum să cerșească mâncare, zburând spre noi, și delfini înotând unul lângă altul chiar lângă barcă.

Am încercat, de asemenea, sandboardingul pe dunele deșertului Namib, cel mai vechi deșert din lume.

Fiind o persoană fără experiență în snowboarding, eram puțin îngrijorat dacă voi reuși să mă descurc, dar alunecarea pe panta nisipoasă, menținându-mi echilibrul pe picioare, a fost mult mai palpitantă decât îmi imaginam.

Pe de altă parte, odată ce am terminat de alunecat, m-a așteptat un antrenament destul de istovitor: a trebuit să mă târăsc înapoi pe dunele de nisip moale, gâfâind, în timp ce căram placa grea. Dar și asta este o amintire dragă din călătoria mea.

©ondoku3.com

インドネシア語 (Bahasa Indonesia)

Jalan-jalan di Swakopmund tersusun dalam pola kotak-kotak, mengingatkan saya pada Kyoto, tempat saya menghabiskan masa-masa kuliah.

Kota ini direncanakan dan dibangun dari nol pada akhir abad ke-19 sebagai pelabuhan kolonial Jerman. Akibatnya, konon kota ini dirancang dengan jalan-jalan lurus yang saling bersilangan tepat pada sudut siku-siku, baik secara vertikal maupun horizontal, agar orang-orang tidak tersesat.

Kota ini sendiri berukuran kecil — Anda bisa menjelajahinya dengan berjalan kaki dalam beberapa jam — dan karena tidak ada objek wisata khusus, saya memesan tur ‘Dolphin & Seal Cruise’ di hotel saya.

Di atas katamaran yang saya naiki, anjing laut berbulu — yang sudah terbiasa dengan manusia — melompat ke atas kapal dengan sendirinya untuk diberi camilan berupa ikan tenggiri dan sarden.

Dari dekat, anjing laut berbulu itu jauh lebih besar daripada yang saya bayangkan dan memiliki bau yang khas.

Seorang pemandu, yang tampak seperti penyanyi reggae dan fasih berbahasa Jerman, memberi makan ikan langsung dengan tangannya kepada anjing laut berbulu di atas kapal.

Sungguh pengalaman yang luar biasa melihat anjing laut berbulu itu terseok-seok tepat di kaki saya.

Kegembiraan saya semakin bertambah saat saya menyaksikan seekor pelikan besar yang jelas-jelas tahu cara meminta makanan terbang mendekat, serta lumba-lumba yang berenang berdampingan tepat di samping kapal.

Saya juga mencoba sandboarding di bukit pasir Gurun Namib, gurun tertua di dunia.

Sebagai orang yang tidak pernah mencoba snowboarding, saya sedikit khawatir apakah saya bisa melakukannya, tetapi meluncur menuruni lereng berpasir sambil menjaga keseimbangan di atas kaki ternyata jauh lebih mendebarkan daripada yang saya bayangkan.

Di sisi lain, begitu saya selesai meluncur, ada latihan fisik yang cukup melelahkan menanti: saya harus menyeret diri kembali menaiki bukit pasir yang lembut, terengah-engah, sambil membawa papan yang berat. Namun, ini pun menjadi kenangan indah dari perjalanan saya.

©ondoku3.com

ベトナム語 (Tiếng Việt)

Các con đường ở Swakopmund được bố trí theo mô hình lưới, khiến tôi nhớ đến Kyoto, nơi tôi đã trải qua những năm tháng sinh viên.

Thị trấn này được quy hoạch và xây dựng từ đầu vào cuối thế kỷ 19 với tư cách là một cảng thuộc địa của Đức. Do đó, người ta nói rằng nơi đây được thiết kế với những con đường thẳng giao nhau chính xác theo góc vuông, cả theo chiều dọc lẫn chiều ngang, nhằm giúp mọi người không bị lạc đường.

Thị trấn này khá nhỏ — bạn có thể khám phá nó bằng cách đi bộ trong vài giờ — và vì không có điểm tham quan du lịch đặc biệt nào, tôi đã đặt tour “Du thuyền ngắm cá heo và hải cẩu” tại khách sạn của mình.

Trên chiếc thuyền catamaran mà tôi lên, những con hải cẩu lông — đã quen với con người — tự nhảy lên thuyền để được cho ăn cá thu và cá mòi.

Khi nhìn gần, những con hải cẩu lông to lớn hơn nhiều so với tôi tưởng tượng và có mùi đặc trưng.

Một hướng dẫn viên, trông giống ca sĩ reggae và nói tiếng Đức lưu loát, đang cho cá ăn trực tiếp bằng tay cho những con hải cẩu lông trên tàu.

Thật là một trải nghiệm đáng nhớ khi thấy những con hải cẩu lông lê bước ngay dưới chân tôi.

Sự phấn khích của tôi càng tăng lên khi chứng kiến một con bồ nông lớn — rõ ràng biết cách xin ăn — bay đến, và những chú cá heo bơi song song ngay bên cạnh con tàu.

Tôi cũng đã thử trượt cát trên những cồn cát của sa mạc Namib, sa mạc cổ xưa nhất thế giới.

Là người chưa từng có kinh nghiệm trượt tuyết, tôi hơi lo lắng không biết mình có làm được không, nhưng việc lướt xuống dốc cát trong khi giữ thăng bằng trên đôi chân lại mang lại cảm giác phấn khích hơn nhiều so với những gì tôi tưởng tượng.

Mặt khác, sau khi trượt xong, một bài tập thể lực khá vất vả đang chờ đợi tôi: tôi phải tự kéo mình leo lên những cồn cát mềm, thở hổn hển, trong khi vác theo tấm ván nặng nề. Nhưng đây cũng là một kỷ niệm đáng nhớ trong chuyến đi của tôi.

©ondoku3.com

ABOUT US
アバター画像
Takuo Nakamura
著者紹介:中村卓雄(なかむらたくお)
語学講師・翻訳家・ライター・瞑想家
京都大学で言語学を学び、トヨタ自動車の外国特許出願明細書の英訳をはじめとして多くの言語の翻訳に従事
「体感語学の中村屋」を主催、ネイティブ発音の音声をベースにした独自のメソッドを展開
世界中の言語を学べるネイティブ・セルフラーニング参加者募集中
HLI英語・ドイツ語・フランス語・スペイン語・イタリア語・ポルトガル語・オランダ語コース修了
愛知県江南市在住